Min näsoperation

Jag vill börja med att säga tack. Tack Viktoriakliniken, tack Charles!

Tack för att ni fått mitt självfötroende så obeskrivligt mycket bättre.
 
Jag hade sedan jag var 11 år gammal stört mig på min näsa. Den var annorlunda, inte lika rak och liten som de andras. Eftersom jag var något annorlunda och stack ut blev jag också retad vilket präglade mig väldigt mycket under min uppväxt.
 
Jag har funderat många gånger om det var på grund av att jag blev kallad "häxa" eftersom jag hade en knöl på näsan eller om jag helt enkelt inte gillade hur näsan såg ut oavsett vad någon annan tyckte.
Jag vet faktiskt inte men egentligen så spelar det inte så stor roll för jag vantrivdes med min näsa. Jag kände inte att det var jag. Jag ville ha bort knölen, ha en rak näsa som alla andra. Jag kände mig ganska unik och speciell med hur jag såg ut innan men jag ville aldrig någonsin vara med på foton och jag mådde illa varje gång jag gick in i ett omklädningsrum med speglar så jag kunde se min profil. Varje dag var en kamp mot mig själv och alla elaka saker som jag tänkte om mitt utseende. Så fort jag visste att någon kunde se min näsa från sidan ökade pulsen och jag var rädd att någon skulle tycka att jag såg konstig ut, att jag såg ut som en häxa.

 
» Beslutet