Jag vill börja med att säga tack. Tack Victoriakliniken, tack Charles!
Tack för att ni fått mitt självförtroende så obeskrivligt mycket bättre.
Jag hade sedan jag var 11 år gammal stört mig på min näsa. Den var annorlunda, inte lika rak och liten som de andras. Eftersom jag var något annorlunda och stack ut blev jag också retad vilket präglade mig väldigt mycket under min uppväxt.
Jag har funderat många gånger om det var på grund av att jag blev kallad “häxa” eftersom jag hade en knöl på näsan eller om jag helt enkelt inte gillade hur näsan såg ut oavsett vad någon annan tyckte.
Jag vet faktiskt inte men egentligen så spelar det inte så stor roll för jag vantrivdes med min näsa. Jag kände inte att det var jag. Jag ville ha bort knölen, ha en rak näsa som alla andra. Jag kände mig ganska unik och speciell med hur jag såg ut innan men jag ville aldrig någonsin vara med på foton och jag mådde illa varje gång jag gick in i ett omklädningsrum med speglar så jag kunde se min profil. Varje dag var en kamp mot mig själv och alla elaka saker som jag tänkte om mitt utseende. Så fort jag visste att någon kunde se min näsa från sidan ökade pulsen och jag var rädd att någon skulle tycka att jag såg konstig ut, att jag såg ut som en häxa.
Beslutet
Jag bestämde mig redan i 13-årsåldern att jag skulle operera mig, det fanns inget att diskutera även om min familj och släkt tyckte att det var väldigt ytligt tänkt av mig som är en söt tjej, som inte har några problem att få killar eller komplimanger, men ingen kunde förstå, ingen kunde se vad jag såg. Jag såg en stor knöl, någonting jättefult och i mina ögon vulgärt. Jag vågade sällan stå på mig när jag hamnade i en argumentation för jag var rädd att kommentaren skulle komma “Ja men titta hur du ser ut, din näsa” Fick rysningar bara av tanken.
Jag ville inte att någon skulle se det jag såg och mina vänner sa ofta till mig “Men det är bara i ditt huvud, du är jättefin.” Men så sa någon kille i klassen att jag såg ut som en häxa och då var alla timmar som man spenderat att peppa mig som bortblåsta.
Jag fick höra om min näsa tre gånger under skoltiden. En gång när jag var 11 år, en gång när jag var 14 år och en gång när jag var 16 år. Alla gånger av olika personer som inte kände varandra. Jag brast i tårar varje gång. När jag fick höra det sista gången bet jag ihop efter jag gråtit och sa, det här var sista gången. Aldrig igen ska någon få mig att känna mig osäker på att jag duger som jag är.
Varför Victoriakliniken
Jag hade bestämt mig sen jag var liten att jag skulle vänta tills jag fyllt 18 oavsett, innan jag opererade mig. För om jag skulle leva med en ny näsa resten av mitt liv så måste jag kunna vänta tills jag fyllt 18, om jag någonsin skulle ändra mig efter operationen och tycka att jag fattade ett omoget och förhastat beslut, men jag tvekade aldrig en sekund från jag var 13 till 18.
Var bara tveksam till vilken klinik och kirurg jag kunde lita på. Det finns ju väldigt många olika alternativ och om man inte känner någon personligen som opererat sig så kan det vara svårt att veta.
Mitt råd är att gå på magkänslan.
Min mamma hade opererat sina bröst på Viktoriakliniken och hade mycket förtroende för Charles och hade även hört att han var specialist på näsor. Jag läste mycket forum på internet och funderade fram och tillbaka. Ska man våga göra det någonstans där priset är lite lägre? Jag hade ju inte några sparade pengar eller inkomst då jag precis gått ut gymnasiet.
Efter många långa samtal med min mamma och pappa så gav de med sig. Jag fick ta pengarna de sparat ihop till ett bufferkonto för mig. De hade ju hört min önskan om en annorlunda näsa så många år så dem visste vad det skulle betyda för mig, en ny start.
Jag ville operera mig tidigt så jag kunde leva med självfötroende så snabbt som möjligt.
Jag förklarade innan operationen att jag var nöjd med mitt utseende i övrigt men just näsan avskydde jag. Jag sa att jag inte ville se annorlunda ut i mitt ansikte förutom i profil mest. Jag ville inte se ut som en barbie docka, jag hade ingen önskan om att få ett “perfekt” utseende.
Jag ville bara känna mig bekväm.
Operationen – och efter
Jag gick in i operationssalen med en enorm trygghetskänsla.
Jag visste att nu skulle jag bli fri, fri från alla mina onda tankar jag fått handskas med varje dag.
När jag vaknade så var jag väldigt nervös och illamående. Jag kommer inte ihåg så mycket av tiden i början efter operationen förutom att all personal var väldigt omhändertagande men när allt hade läkt och blåmärken samt svullnaden lagt sig så har jag på riktig aldrig varit så lycklig innan.
Mitt självförtroende är bättre än någonsin och jag har aldrig fått en fråga att jag ser opererad ut, vissa bekanta märker inte ens någon skillnad.
Mina nära har sett att knölen är borta men säger att jag ser ut som mig själv, ingen större skillnad för någon annan men för mig så började livet på riktigt efter min operation och den smärta jag kände när jag vaknat, illamåendet och dagarna precis efter, jag skulle leva om dem 100 gånger för resultatet och mitt val att operera min näsa var det bästa beslutet jag fattat.
Så återigen, Tack! Jag kan inte säga det nog. Tack vare er så kan jag leva fullt ut med självförtroende som aldrig förr.
/Lena